vart går gränsen?

..mellan ansvar och ansvar.
Kanske inte lika stort som de låter.
När jag är här i skövde tar jag mitt ansvar och på ett sätt vilket är större än vad jag någonsin har gjort.
När jag är hemma så tar jag mitt ansvar men på ett helt annat sätt.

Jag diskar, lagar mat, handlar, fixar kläder, tar mig på olika ställen och bara jag står för mig själv. Vilket egentligen är helt normalt, men om allt sker på en vecka är det ett stort steg. Iallafall för mig. Så låt mig ta mitt ansvar i min takt. Jag behöver inte få ett telefonsamtal som säger att jag ska göra min läxa när jag sitter med SO:n i knät, behöver inte ha någon som ringer och säger att jag inte får gömma mig på träningarna när jag vet att jag har svårt för sånt och en över ansträgning i häger axel så ens självförtroende nås till botten. Jag är inte här för att göra en halv full satsning, jag tar inte mitt pick pch pack och flyttar för att glida runt. Jag är här för att ge allt och låt mig göra de på mitt sätt.

Till helt andra saker. Träniingen idag bestod av en hel del skratt i vilket kan behövas ibland. Jag och min sambo köpte oss kladdkaka och muffins efter så vi har myst till de. Snart läggdags för imorrn nya tag. Slutar kl 12 så ska till apoteket och sen till affären där vi köpte soffan ifrån och fråga om vi kan hämta den på söndag. (Dom har då stängt)

dagens bekännelse: Idag hade jag hem längtan, en massa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0