Dags att skriva lite...

Läkemedelsberäkning, terminens tuffast tenta, inte så jätte svår men de kluriga är att man måste ha alla rätt för att bli godkänd, ca 50% brukar kugga första gången, nu är de en evig väntan tills svaret kommer...

Efter hade vi en mysdag, bra pass på actic, luncha på stan, spendera pengar, kollade serier, en vän kom över så bakade vi lussebullar och kollade handboll. 

Nu sitter jag på tåget, mot min fina familj. 

Läkemedelsberäkning, terminens tuffast tenta, inte så jätte svår men de kluriga är att man måste ha alla rätt för att bli godkänd, ca 50% brukar kugga första gången, nu är de en evig väntan tills svaret kommer...

Efter hade vi en mysdag, bra pass på actic, luncha på stan, spendera pengar, kollade serier, en vän kom över så bakade vi lussebullar och kollade handboll. 

Nu sitter jag på tåget, mot min fina familj. 

En blandning av allt, speglar min personlighet. 

Tackarrr

Söndag eftermiddag bjöd på film i badet, thai, kräftor, fika med fina vänner och bio.

Min älskade, begåvade sparv. 

Ärr berättar något, bär med sig en historia, symboliserar något starkt.

Ur något jobbigt och tufft föds eller gror det ofta någon positiv erfarenhet. I april och juni gjorde jag två operationer, en knä och en fot. Knät var en mindre titthålsoperation där man tog bort en ben bit som skavde på fel ställe, foten var en större där man gick in och drog åt två ledband. En skada jag försökte rehaba upp under 1,5 års tid men inte gick tillslut. Jag var sjukskriven hela sommaren och hade gips när det var som varmast, jag fick inte bada, kunde inte röra mig utan kryckor. En sommar jag aldrig kpmmer glömma på de sättet att min kropp var så understimulerad så jag inte visste vart jag skulle ta vägen men en sommar jag heller aldrig kommer glömma för jag fick så mycket tid med min familj. Idag kan jag spela handboll igen och jag älskar de. Det var en lärorik resa, jag fick lära känna min kropp på riktigt. Att bygga upp en kropp som ska klara elit idrott från att ha tappar princip alla muskler i vänster ben. Idag är jag tacksam, respekterar min kropp och förstår att hälsan är så viktig. Det känns som ett nytt kapitel har börjat, jag har fått en ny chans och jag kommer ta den. 

Jag är en känslomänniska, ända ut i fingertopparna. Jag kan vara så lycklig så att jag inte vet vart jag ska ta vägen, de sprätter i mig och jag vill tala om för alla hur mycket jag älskar dem. Den där härliga känslan kan komma av små saker, en kram, ett samtal, ett snällt ord eller en händelse. Jag har blivit bra på att spara den där känslan, att gå tillbaka och uppleva igen. Ena stunden kan jag gråta för att jag är så lycklig och andra stunden för att jag inbillar mig att ingen skulle komma ihåg mig ifall jag gick bort, sjukt, knasigt, jag vet! Jag ältar och har svårt att släppa, att inte ta de personligt. De kan pendla fort, ibland för fort så jag inte hinner med, en levande berg och dalbana, sån är jag och jag vet de.

Idag är mannen i Borlänge och spelar, jag är själv. När jag är själv så tänker jag mycket, därför jag är rädd att vara själv tror jag, att behöva ta itu, att behöva känna och bekräfta. Idag har jag gråtit till förlossningar på TV, gråtit en skvätt till en podcast, vandrat 1 mil på berget, känt befrielse och nu ska jag lägga mig i badet. Idag har de varit en berg och dalbana, just nu är jag mitt i en nedförsbacke, jag accepterar och släpper efter, underbart.

 

Jag är öppen, skör på de sättet att jag bryr mig, känslig och förbannat stark. Jag är ibland rädd för blandningen, resultatet av soppan men jag är mer rädd för människor som lever livet likgiltigt.

 

 

Ta ner förväntningarna, förvänta dig inte att folk ska göra de du önskar, ingen kan läsa tankar. Men om du ber om hjälp så hjälper du omgivningen att kunna läsa dina tankar, vad du önskar och förväntar dig. Höga förväntningar leder bara till besvikelse. Att be om hjälp är inte fel utan ger både dig själv och omgivningen en tjänst. Be om hjälp vid matlagning, när du bäddar sängen, när du tvålar in dig. Be om hjälp är inte sårbart, det gör oss starkare och nästa gång så kommer du inte behöva be om hjälp.

 

Du minns de du gjorde, inte de du inte gjorde. Säg ja till att hänga på, följ med ner till tvättstugan, hämta posten, gå ut med promenaden fast de regnar. Gör fysiska aktiviteter ihop med vänner och nära, väx ihop, se ihop. Du spar inte energi genom att inte göra ingenting.

 

Unna dig tillagad mat och ett glas vin oftare, sitt ner och diskutera. Ställ dumma frågor, ta reda på dumma svar och berika dig med samtal från omgivningen. Ta inte bort tallrikarna från bordet, sätt inte på TV.n, sitt kvar bara för en stund, sidor från dig som du inte trodde fanns kommer fram, lär känna dem.

Idag övar jag på att vara ensam, det är nyttigt för mig, jag som annars är rädd för det.

Bott i Skövde 6 år med olika inneboenden, träffar 18 fantastiska tjejer varje dag även på helgerna, jag har turen att alltid ha vänner och människor omkring mig princip hela tiden. Jag hade älskat att bott i kollektiv eller studentkorridor, efter handbollen får jag skaffa mig 6 barn som kan omge mig.

 

Imorgon har vi match mot Heid i Göteborg, känner att kroppen svarar positivt efter varje träning dock har jag en bit kvar tills formen är där. Veckans höjdpunkt och vi är så sugna på vinst.

 

 

Nu sitter jag med läkemedelberäkning, gör ett avsnitt, om jag klarar det så får jag städa lite som belöning. Matte är kul när man fattar, jag fattar inte just nu.. 

Skriver med Lovisa i Australien, vad jag önskar mig av tomten är tid och en flygbiljett, skulle vara underbart att få åka dit.

Imorgon är jag ledig, hel ledig vilket ska ägnas åt tenta plugg och serier. Gjorde även 6 matlådor idag så inte ens de behöver jag tänka på, den där omotiverade november Ewelina tog dig i kragen.

Godnatt. 

Full förståelse för de, mörkret gör så jag inte orkar äta nyttigt, det är mörkt, så mörkt att jag knappt ser mig själv så jag ser inte vad som händer med min kropp, jag försätter med min choklad fram till nyår, de är väl då man ska ta tag i sitt liv igen? Kärleken är de tack och lov inge fel på, idag skulle jag plugga men han pussa mig i pannan och sa gå till sängen och titta på en film istället, min fina man som inte sätter några krav, jag var inte svår övertalad.

Imorgon åker jag till skolan, fast jag inte behöver de, bara för att göra någon nytta.

Kanske ska börja med tre positiva saker.

Idag blir de:

- Tog 70kg i frivändning vilket är PB efter operationerna (annars medlem i 80kg klubben)

- min trolovade.

- stor förbättring på hopp testerna. Nu har jag fått grönt att göra allt, vilken känsla.

Förra helgen åkte jag hem till Åsbro för att återförenas med några barndomsvänner, Mimmi, Malin och Ellinor. En hel kväll i Åsbro där mamma stod för fantatsisk mat. Jag ler fortfarade när jag tänker tillbaka på lördag kväll/natt. Människor som får en skratta så där härligt, skalar av en skyddet, tar bort mossan på hjärtat och får en att bara vara, precis den man är. Människor som man kan skratta med och åt bara genom att titta på varandra. 

Vi pratade om hur "landet" eller "skogen" har format oss, oavsett om vi vill tro det eller inte. Idag bor samtliga i Örebro och jag i Skövde, vilket är världen för oss som kommer från Åsbro med knappt 1000 invånare, där vi växte upp med kottar, pinnar och egna byggda hyddor där vi gjorde staket för att skydda oss från vargen. 

Vi hade första fyllan innan vi blivit tonåringar, förlorade oskulden alldeles för tidigt, tatuerade oss spontant och  piercingar gjorde man lite hur som helst, det fanns inte så mkt att roa sig med, antigen åkte man raggarbil, hängde vid busskurerna eller i mitt fall blev sportnörd. Låter kanske tråkigt och oansvarigt? Inte det minsta, jag tycker vi har en härlig inställning, att saker och ting inte är så världsliga. Lättroade och inte det minsta dömande gör vi precis de vi vill och kan gå runt med mjuisbyxor i en vecka, för egentligen vad spelar de för roll när det är skönt?

 

TACK för den kvällen som tog mig tillbaka till härliga barndomsvänner.

 

 

 

Praktiken avklarad och godkänd på alla tentor, jag hänger med i utbildningen!
Imorse åt jag risgrynsgröt och knäckebröd med kanelsmak, för att fira årets första snö.

Dock inte lika mysigt när vinterjackan åkte på och jag gick till skolan med ingen sikt på grund av igenimmade glasögon. Idag var det träning i barn HLR som vi ska utbildas senare i , kliver in i salen och upptäcker att jag inte har rätt kläder på mig (KTC-kläder) och glömt att anmäla mig, får helt enkelt gå hem igen..

Ny chans finns att göra i vår annars är jag spärrad till nästa termin.

 

Men nu har jag möjlighet att skriva klart arbetet och kanske hinna gå på bio med mannen ikväll som belöning.

De föds alltid något bra ur de dåliga.