puh.

Idag känner jag mig som en bitterfitta, eller ne inte hela tiden de går i perioder.
Först var jag glad för att de är fredag imorgon men de försvann med att alla ska
ut ikväll och inte jag. Killen är ute och jag litar på den mannen absolut men man har
alltid en orolig känsla i sig att man är 12mil bort och tänk om ngt händer?
Fjant, han kan nog ta hand om sig själv.

Tåget var 40min försenat idag, tur att Karin var med. Hon spelade hjäter och jag knappade på telefonen trevligt och bra! Imorgon ska jag slita arslet av mig på jobbet för är ensam och tiden ska gå fort sen ska jag njuta av ledighet. Godnatt på de.

ibland är tanken bättre än upplevelsen

48 mil på två dagar och detta är bara början med jag gillar de.
På 48 mil har jag skrattat, gråtit, sjungit (nästintill skrikit), sett fina hus, sett fula hus, softpotatisar/söndagsåkare, fartdårar, djur, döda djur, sol, spöregn, roliga moln, annorlunda bilar, olycka mm.

Den här listan kommer nog bli lång nu ska jag sova!!!!!!

intensivt

jag är lycklig och trött därför gör jag som indianerna SOVER!
Imorgon 06.30 uppstigning 7-15 jobb 15-1630 bil till skövde 17-20 handboll/möte
så här kommer mina närmaste dagarna se ut hemma runt 21.30 sova!

Men jag gillart!

Hopp om framtiden

Ångest, ångest, ångest!

I början av sommaren har man ångest över sommarjobb, i mitten av sommaren har man ångest över att hinna med att leva livet på fyra veckor, resa, träffa vänner, träna mm. Och idag på slutet av sommaren sitter jag med ångest för imorgon börjar jobb och träning. Men varför denna ångest? I 19 år har jag tittat tillbakat på varje sommarlov och sagt de här har varit den bästa sommaren i mitt liv och den frasen har återkommit i 19 år så varför denna onödiga ångest? Nej slut på de, jag tar ordet ångest och spolar ner det i toalettstolen för jag har laddat batteriena så väl att jag ser fram emot en vardag igen, hård träning och en vardag som inte är så illa trots allt.




RSS 2.0