Dags att skriva lite...

Rädslan att inte räcka till, att man gör fel val eller bara går miste om allt som händer.
Tar vardagen för givet, livet i största allmänhet.
Rädd att dörrarna stängs och vägarna tar slut.
Att man måste bestämma livets vägar nu innan någon annan gör de.
Måste man ha mål?
Alla krav, press från egentligen vem?
Vad är rätt och vad är fel?
Är jag lycklig, ska de vara så här?
Eviga sökande efter vad?
Alla dessa val, möjligheter dom kanske tar slut ...

Jag är älskad och jag älskar de kommer man långt med här i livet :)
Slut på babbel, denna jobbiga ålder men nu ska jag sova och vakna upp med världens energi och njuta av att de just bara är fredag!

sov gott alla kära!