Dags att skriva lite...

Mamma skulle aldrig skämmas över mig och stötta mig i vad jag princip gjorde de vet jag till hundra procent, men när hon kommer till skövde utan förvarning på min heliga halvtimma mellan jobb och träning då jag sover och lägenheten ser ut som ett kaos vet jag att hon känner en djup förtvivlan. Inte för att hon är besviken eller tycker de ser hemskt ut utan för att hon vet att jag har så sjukt mycket och göra. Men mamma du behöver inte oroa dig att du inte uppfostrat mig till en prektik flicka som vill ha rent omkring mig nej tvärtom ...

I helgen var jag i helsingborg och levde livet, kom hem sent söndag kväll, måndag morgon åkte jag hem till skogen och njöt av tid med familjen och kom hem sent, sedan har jag jobbat tis-fre och tränat till 20 varje dag och sedan behövt göra matlådor. ALLTSÅ du har uppfostrat mig att ta varje tillfälle i akt, att varje stund som ges ska man leva för nya minnen , nya upplevelser och idag är just idag. Kläderna ligger kvar på golvet och jag lovar att disken inte heller springer ifrån mig, de bara växer till och med och de kommer vara där tills jag tar hand om de. Men tillfällen att leva finns inte kvar, dem springer faktiskt ifrån om man inte tar chansen. SÅ mamma GRATTIS du har lyckas! Love you