Livet är en förändringsprocess
Dessa ständiga diskussioner, vi har ungefär en per dag på jobbet, en 20 årig tjej, en envis 44 årig man med två söner som är äldre, en man i 43 åldern med två yngre döttar och en ensamstående 59åring som inte vill ändra uppfattning, men denna härliga blanding går de hett till och INGEN har fel. Jag utser mig alltid som vinnare i alla ämnen förutom när det handlar om fotboll och hockey det är inte min ämnen, men en av kollegorna är tränare för ett hockeylag som ligger sist i en serie man inte kan åka ur, när jag påpekar de blir de alltid tyst vilket sedan övervänder till skratt.
Men i dagens ämne var vi alla enade, vi pratade om hur viktigt ett handslag är. Jag frågade efter 6 veckor nu på avdelningen vad deras första uppfattning var om mig och då sa dem att mitt handslag sa allt, de var ordetnligt som avslöjade att jag var en redig tjej som kunde ta för sig.(tänk vad ett handslag även kan ljuga ;) ) Visst jag har båtar till händer och jag tar i när jag hälsar, att ta hand i någon första gången möts avslöjar mycket, det är första intrycket och man får bara en chans. När jag var yngre tog jag i hand med en släkting fick en lätt utskällning pga av att de var för löst, men han gav mig en chans till och jävlar vad jag tog i. Slusatsen - Kläm hellre för hårt än för löst, bara gör det!
Från ett ämne till ett annat, kanske känsligare - tatueringar. Jag har under en lång period velat tatuera min vänster arm. Inte hela men en relativ stor iaf och som jag ska bli blir jag nedröstad av min omgivning. Men så mer jag funderar och tittar på bilder så mer sugen blir jag, tatueringar anser jag är modigt, det är gränsen till idiotiskt i vissa lägen. En dag ska en vacker tatuering pryda min vänsterarm inte för att min omgivning inte vill de utan för att JAG vill de, trots allt sitter armen på min kropp som jag ska bära upp resten av mitt liv, skrämmande och häftigt.
Men i dagens ämne var vi alla enade, vi pratade om hur viktigt ett handslag är. Jag frågade efter 6 veckor nu på avdelningen vad deras första uppfattning var om mig och då sa dem att mitt handslag sa allt, de var ordetnligt som avslöjade att jag var en redig tjej som kunde ta för sig.(tänk vad ett handslag även kan ljuga ;) ) Visst jag har båtar till händer och jag tar i när jag hälsar, att ta hand i någon första gången möts avslöjar mycket, det är första intrycket och man får bara en chans. När jag var yngre tog jag i hand med en släkting fick en lätt utskällning pga av att de var för löst, men han gav mig en chans till och jävlar vad jag tog i. Slusatsen - Kläm hellre för hårt än för löst, bara gör det!
Från ett ämne till ett annat, kanske känsligare - tatueringar. Jag har under en lång period velat tatuera min vänster arm. Inte hela men en relativ stor iaf och som jag ska bli blir jag nedröstad av min omgivning. Men så mer jag funderar och tittar på bilder så mer sugen blir jag, tatueringar anser jag är modigt, det är gränsen till idiotiskt i vissa lägen. En dag ska en vacker tatuering pryda min vänsterarm inte för att min omgivning inte vill de utan för att JAG vill de, trots allt sitter armen på min kropp som jag ska bära upp resten av mitt liv, skrämmande och häftigt.
Bakad potatis med skägenröra och lax vilar nu tungt i min mage, ska ta ett långt bad, börja på en ny bok sen somna tidigt. Måndagar är trots allt väldigt vackra. Köss
Kommentarer
Trackback
