Dags att skriva lite...

.. är inte alltid de lättaste. Jag har varit på diverse olika företag och till och med olika städer alltifrån möbelsnickare, kassörska, saab industri, skottat snö och nu montör på volvo. Ibland har de handlat om en dag, ibland veckor och i dettafall månader. Som bemanning sliter man som ett djur, dels för man vill att arbetsledarn man kommer till ska prata gott om en till bemanningschefen så man ska få forsatta jobb och göra bra reklam för de bemanningsföretaget man kommer ifrån, för att man kanske vill ha förlängt utanför bemaningsföretaget och för att vi har alla ögon på oss om vi inte sköter oss så byts vi helt enkelt ut. Det är även en social utmaning att komma till nya ställen där man måste komma in i en samansvetsad grupp på diverese olika arbetsplaster. Vi funkar lite som schack spel, vi är spelare som handlar om pengar som flyttas runt och behövs vi inte slås vi ut. Reglerna är enkla och hårda. Ibland försvinner man på en timma, en dag, en vecka eller en månad man har ingen garanti i detta spel utan allt man kan göra är att göra bra ifrån sig och hoppas att både spelaren och motspelaren gillar en.

Trots allt detta så är jag så tacksam att jag jobbar för bemanning, kanske för att jag faktsikt har träffat mänskliga varelser i detta spel som även dem har känslor och förståelde. Jag är uppfostrad att se ljust på saker och även i detta fall, har en toppen chef som är en medmänniska och lyssnare, mitt cv är inte likt många andra 20-åringar, jag har lärt mig så mycket saker och fått en riktigt inblick i arbetslivet och en av slutsatserna är att det inte är rättvist vissa har de bra och andra inte. Jag har lärt mig att man måste se till sig själv, vara egoist för du får ett jobb det DU förtjänar och ingen kan ta dig upp på stegen, dem stegen får du klättra själv. Visst man kan inte planera sitt liv längre en kanske en vecka framöver för man vet inte om man är arbetslös nästa vecka och man får mïndre fördelar än dem anställda får, men man har en garantilön en så kallad minimum lön så vilket skit jobb man än får så är det ändå ett jobb med en bra lön. Andra fördelar är att när man tröttnat på ett jobb ibland så är de precis lagom till att byta och jag som inte vet vad jag vill jobba med när jag blir äldre passar de här mig perfekt, jag vet vad jag inte vill göra och vad jag skulle kunna tänka mig. Så hur som helst TACK Uniflex för att ni finns!!

Min situation idag: Jag har varit inhyrd på heltid dag sen slutet av April och även fast jag har ett fysisk tufft jobb, ensam tjej på avdelningen så älskar jag mitt jobb, jag får skratta varje dag och jag lär mig fortfarande nya saker. Jag är lycklig, vi är ca 20s,t en blandad ålder från den yngsta (jag) 20år till den äldsta som går i passion nästa år och jag älskar varenda kotte av dem och jag vet att dem är fästa vid mig med även fast dem inte skulle erkänna de. Men sen en vecka tillbaka blev situationen annorlunda, förra veckan fick 4 gå och den gallringen klara jag men nu ska resten bort, jag hade tur jag fick ett annat jobb på godsmottganingen ingen aning om vad de innebär och även fast de brister lite i mitt hjärta all lämna alla som jag tillbringat 8 timmar varje dag med i nästan 5 månader så är jag så tacksam att jag fortfarande har ett jobb, så är livet när takterna går upp igen skickas jag evt tillbaka. Så v.38 blir de förflyttning och en ändring i mitt liv, de blir fortfarande dagtid men jag ska bara gå in i en annan port och jag ser fram emot en ny utmaning som jag vet att jag kommer klara av.
 You can do it baby