Dags att skriva lite...

Ärr berättar något, bär med sig en historia, symboliserar något starkt.

Ur något jobbigt och tufft föds eller gror det ofta någon positiv erfarenhet. I april och juni gjorde jag två operationer, en knä och en fot. Knät var en mindre titthålsoperation där man tog bort en ben bit som skavde på fel ställe, foten var en större där man gick in och drog åt två ledband. En skada jag försökte rehaba upp under 1,5 års tid men inte gick tillslut. Jag var sjukskriven hela sommaren och hade gips när det var som varmast, jag fick inte bada, kunde inte röra mig utan kryckor. En sommar jag aldrig kpmmer glömma på de sättet att min kropp var så understimulerad så jag inte visste vart jag skulle ta vägen men en sommar jag heller aldrig kommer glömma för jag fick så mycket tid med min familj. Idag kan jag spela handboll igen och jag älskar de. Det var en lärorik resa, jag fick lära känna min kropp på riktigt. Att bygga upp en kropp som ska klara elit idrott från att ha tappar princip alla muskler i vänster ben. Idag är jag tacksam, respekterar min kropp och förstår att hälsan är så viktig. Det känns som ett nytt kapitel har börjat, jag har fått en ny chans och jag kommer ta den.